Dags för en härligt detaljerad Värnamorapport från MCK:s Lasse Nordström.
När väl Teambussen med GBG Cykelcross (Mölndals CK och CK Master) anlänt till High Chaparral träffar jag Göteborgs enda riktiga cowboy som visar var jag kan hitta nummerlappen och omklädning. Sedan skyndar jag mig ut för att testa banan. Platt, många kurvor, mycket igångdrag, sand och förhållandevis mycket asfalt. Denna bana borde passa mig ganska bra.
 |
| L in action. Foto: Robert Engström |
Värmer upp. Som vanligt tar tiden slut innan jag tycker att jag är uppvärmd nog. Just det, nummerlappen ligger fortfarande ihopvikt i fickan. Lite stress, bara bra för uppladdningen eller? Några snabba igångdrag. Rullar sedan fram till starten. Är på hugget nu. När de i det första ledet har intagit sina platser slåss vi om resterande platser i de andra startleden. Idag är det ändå hyfsad startordning och jag ställer mig bakom Benny Andersson som strategiskt har ställt sig vid högra kanten.
Starten går. Kommer iväg hyfsat. De första sekunderna efter start är kritiska. Att komma iväg bra, att inte fastna bakom något trassel (eller trassla själv). Med lite flyt kan man vara bland de tio främsta efter starten. Med lite otur kan man skickas längst bak i fältet. Har på uppvärmningen rekat första hindret, en chikan med lättåkt sand. Kör på höger sida som jag tänkt och passerar några gubbar på vägen runt huset. Kommer iväg hyfsat ut på rakan igen. Ser ändå i ögonvrån en lång orm av cyklister rinna iväg. Det är nackdelen med att stå i tredje startledet.
Kurvor och åter kurvor. Har i huvudet delat upp banan i olika partier för att lättare hålla reda på var på varvet jag är. Passerar en trång passage där jag lämnar asfalten för en stig. Har rekat det också och vet att jag inte behöver bromsa utan bara hålla mig nära en liten grå sten. På så sätt kommer jag hamna rätt och slipper trassla in mig i ett träd eller dylikt.
Vi är en utdragen lång sträng av cyklister och närmar oss sanden. Eftersom det enda cykelbara i sanden är ett smalt spår med packad sand som alla vill åt, fightas det rejält första gången i sandkurvan. Här försöker jag cykla men känner efteråt att jag hade tjänat på att hoppa av och springa. Det blir tajt och kommer ut i den lösa sanden och tvärstopp. Tappar några placeringar. Sanden leder vidare till en knepig knöl där vi rundar ett litet hus. Strängen av cyklister går in i en kalabalik. Stopp igen! Känns som om fler cyklister passerar. Efter detta kritiska ögonblick är resten av varvet lite mer odramatiskt.
Varv 2 eller 3. Det är nu jag kommer jag in i den sedvanliga lunken. När jag hamnar här brukar jag göra en analys av läget. Hur känns benen? Var befinner jag mig placeringsmässigt? Vilka har jag runt omkring mig? Finns det partier jag kan åka fortare på och eventuellt utnyttja? Efter det har jag en färdig plan.
Tävlingen flyter på och efter ungefär 25 minuters körning eller som det känns, trettiotusen igångdrag så börjar jag fundera hur många varv det är kvar. Känner att benen börjar vakna till liv efter en mindre kris och tar jag sikte på en snubbe en bit framför mig, CKC4-Fredrik. Försöker köra ikapp men kommer inte närmare utan måste isåfall gå på max, vilket jag egentligen ändå tycker att jag gör. Väljer att försöka på upploppsrakan. Igångdrag efter kurvan över bron, matar på, går ikapp och förbi. Kommer till min förvåning även ikapp MCK-Christian.
Måste nu ta det lugnare efter att ha gått på mega-mörkrött. Försöker hålla Christians hjul men tappar i sanden efter att återigen försökt cykla istället att springa. Sedan tar jag följe med MCK-Håkan som på genuint landsvägsmanér hjälper till att gå på skift för att försöka gå ikapp Christian. Vi får vittring, men tyvärr räcker tiden eller orken inte till. Ändå nöjd med loppet och placeringen som nr 18.
Tack Värnamo CK för arrangemanget hoppas vi ses i vildavästernstaden nästa år igen.
Lasse
Mölndals CK, Cykelcross GBG