onsdag 17 december 2014

Halvtid

Här är säsongen mer eller mindre till ända, men för proffsen så är det ju bara halvvägs och massa kul kvar. Det blev väl inte riktigt som man tänkt sig, eller iallafall inte som Sven Nys tänkt sig. För oss som gladeligen tar en timmes kvalitetsunderhållning vid tretiden på lördag- och söndageftermiddagar framför någon stream så har ju den första halva av säsongen varit grymt spännande och oförutsägbar, för inte trodde man att förste segraren i Superprestige skulle se ut så här:

photo-069606
Mathieu van der Poel, jodå 19 år... mössan av för det.




Och crosskungen Nys, som inledde säsongen med seger i Vegas och sedan klämde till med en överlägsen seger i Ronse, jodå för honom har det sen varit en nedåtgående trend. Stolpe ut i Zonhoven, mot en Pauwels som visar vinnartakter igen, men framför allt den omtalade förlusten i Koppenbergcross mot denne 20-åring:

Wout van Aert

Att Niels Alberts (som mest står och ser sur ut vid sidan av banan) adept van Aert sedan gick och vann storstilat i Koksijde och dessutom på nya banan i Hamme-Zogge lovar gott för en spännande crossframtid.

Utanför cupperna så var ju klassikern Druivencross Overijse grymt spännande. Missade ni den? Då är det ju bara att kolla på den här:


Till helgen så smäller det igen med GP Essen på lördag och därefter på söndag värlscupstävling i Namen/Namur (med grymma backar och ett schysst skråparti som förra året fick Nys på fall). Håll utkik på cyclingfans.com för stream.




fredag 12 december 2014

Rapport från Belgien, del 3 - Spa Francorchamps

Spa Francrochamps, a jewel in the Formula One crown, a classic circuit around 7km in length, set deep within the Ardennes forests with 100 meters of climbing packed in to each lap, including the 17% Raidillon.
 
The year was 1989 and my days were built around the half an hour highlights package of the Tour De France shown on terrestrial TV. Stage 3 finished with a lap of circuit, and a win for Raul Alcala over Jesper Skibby and with it the first definitive memory of being a fan of the art of road racing.


Move forwards 25 years and I’m walking down the start finish straight staggered by the scale of the circuit, both in its breadth, but more so in its elevation change, this whole region creates a new level of appreciation for the likes of Amstel Gold, La Fléche Wallonne, and Liége-Bastogne-Liége.


However today is not about F1, today is about cyclocross, more specifically the Superprestige series, a collection of 8 races spread throughout the season. The paddock, normally home to the palatial luxury of F1 motor-homes has been turned in to a campsite more reminiscent of the West Coast of Sweden in the height of summer. Sunweb and Fidea dominate the available real estate with the smaller privateers forced to the outside, only Sven Nys can break the mould and stretch to the expense of a small ProTour style bus. 


We arrive with perfect timing to witness the women’s race call up, no more than 2 dozen and thus it would have been possible to start them side by side in one line given the width of the track. The new UCI rules of having to have the elite women’s race directly before the men’s, (UCI 5.1.048), doesn’t seem to have been heard, as its midday and the U23 men are due off afterwards.


The start is basically a two hundred meter sprint down a 10% hill before the famous Raidillon climb, did I mention it was 17%! Swing left off the track, but still on perfect hand crafted tarmac, and then eventually the grass and mud comes in the form of sharp corner and a steep drop into another sharp corner, long sweeping grass corners tempt the brave to pedal past competitors, before the next section of tarmac takes them under the circuit through a concrete walkway, close to, if not under the regulated, (UCI 5.1.018), 3 meter width. Some more corners, a lot more tarmac, are we spotting a pattern here? Then finally the Wall, a run up to define run ups. As said by CXHairs, “it’s not a steep run up unless you’re climbing with your free arm touching earth” 

After this obstacle more suited to the 3 Peaks challenge, there followed three 25 meter switchbacks, so muddy that they were barely rideable downhill and certainly not uphill, so more carrying was required. Some chose to remount before another very steep drop into a tight corner, whilst other choose to run this section too. Short sections of tarmac, gravel and grass/mud offered climbing, more corners, a bridge built especially to cross a small river, and then back on to the start finish straight. 



Seeing athletes totally spent at the finish line after zig zaging and honking their way up the final climb was worth the 12 euro entrance fee alone. The voyeuristic joy of knowing that even the best in the sport, usually so smooth whilst watching on Sporza, can manage to look mortal left me feeling better about my own coughing and spluttering after racing.


So what can we draw as a conclusion? The course designed by Erwin Vervecken offered a lot of variation, and this is the key to a good racing. Variation in surfaces, the level of difficulty of each section, the style of corners, in elevation, and the width of the course, all these elements allow for the strengths and weaknesses of each rider to be exposed each and every lap, and to be exploited by the eventual winner.

Courses should reward those with technical skills as much, if not more, than those with pure strength. Corners that force everyone to take them at the same speed offer nothing but opportunities for shoulder barging, corners which dare riders to test the limits of traction provide incentives to overtake and a spectacle for the watching crowd. Similarly with descents, sand, and mud, if straight these sections can be overcome by most, add a curve and suddenly any weakness can be costly. And as for run ups, well the steeper and longer the better……

/PK

tisdag 9 december 2014

Frites forever!

Bild och rubrik från dn.se.

Belgarna är inte bara galna, de är kloka och fyllda av majonäs också. Nu vill de verka för att bevara nationalmumset till eftervärlden. Läs hela artikeln på dn.se.

Se dokumentären "Fritkot" från 2010 här.

torsdag 4 december 2014

Rapport från Belgien, del 2 - Koksijde

Vi lämnade den flanderska crosscupens deltävling i lantliga Uitbergen med sikte mot den sandiga kusten. Men allt kan man inte lämna i Uitbergen. Förutom det som följer med under stövlarna så rullar intrycken runt i skallen och kommer så att göra ett bra tag.

Vi hade rest från Sverige för att tävla och så fanns det inte ens ett omklädningsrum eller en dusch. Reflektion; race är viktigt. Resten är inte så viktigt.

Av alla belgiska crosshojar vi såg på tävlingen så fanns inte en enda med skivbroms. Däremot fanns det många ramar som såg ut att ha gjort både fem och tio säsonger.
Reflektion; det sitter inte i materialet. Tyvärr.

Med ovan reflektioner i bagaget förflyttade vi oss på en dryg timme västerut, från kohagecross till proffscross. Samma sport med helt olika förutsättningar. Redan ett par kilometer utanför Koksijde kom den första skylten om publikparkering. Vi körde ner på en liten väg som ledde oss rakt ut på ett stort fält, ett flygfält skulle det visa sig. Myndiga, rökande män i reflexiga västar visade oss vidare tvärs över gamla uppställningsplattor och pjäsplatser och plötsligt befann vi oss i änden av en militär landningsbana, runt 60 meter bred. Vi körde söderut, förbi rad efter rad av tätt parkerade bilar tills vi fann en plats mitt på den enorma asfaltsrakan där fyra-fem bussar stod och väntade.

Sladdade in på "parkeringen" en dryg timme innan herrstarten. Vi var sist på plats...

Ur en lucka i sidan av en rullande kiosk erbjöds entrébiljetter och 15 Euro erlades snabbt och smidigt, kontant förstås. Därefter var det bara att ta plats i den främsta bussarna som väntade på att köra in oss till tävlingsområdet. Fem minuter senare var vi på plats inne på helig mark och det allra första som hände var att Åsa Erlandsson kom plöjande i full fart mot sin allra sista kurva, in på upploppet. Hon mötte ett öronbedövande jubelvrål och höll, lätt skärrad, undan från tjejen som jagade bakifrån.

Härnäst riktades vår uppmärksamhet helt naturligt mot de lokala näringsidkarna, de som förser tillresta med mat, dryck och proffsiga kläder. Förutom välkända Fidea och Sunweb så såldes även Sven Nys egna märke i ett tält, alla strategiskt placerade invid en stor fritesvagn. Många uppmärksammade våra jackor och mössor och kom fram för att prata lite, det är kul! Bland mycket annat fick vi fick lära oss att det är skillnad på lejon och lejon i Belgien. Den officiella flanderska flaggan har ett lejon med röda klor och det är oftast denna man ser på tävlingar och i symboler.

Men, det finns också en variant med ett lejon utan röda klor, just den varianten jag och Mattias råkar ha fastsydd på bröstet av våra CX Swedenjackor. Detta är stridsflaggan och den används av den flandriska separatiströrelsen som verkar aktivt för att dela Belgien.

- They wont serve you beer in the south of Belgium with those jackets. Men visst fick vi öl även i Vallonien. Möjligen vek jag undan märket lite.


Obligatorisk inventering av Fideas snygga sortiment.

Mythbusting
Dags att titta närmare på två crossmyter om Koksijde:

Myt nr 1: "Den berömda crossbanan i Koksijde går över de mäktiga sanddynerna vid havet."
Fel. Banan går på ett litet område vid en flygbas ett par kilometer från stranden och över de sanddyner som finns på området, se bilden nedan.

Myt nr 2: "Sanden är lös och torr, som på stranden."
Fel. Sanden är trög och tung, har ett stort motstånd och går nästan att krama till en boll.

Här finns de två sanddyner som används på banan. Som start/målraka används flygets taxibana och resten av varvet går genom campingbyn och runt en liten damm mellan dynerna.

Banan
Att jämföra en världscupbana i Belgien med en svensk CX-cup-, eller SM-bana går ju alldeles utmärkt, det är ju samma regelverk som gäller. Med all respekt för båda parters förutsättningar är det ändå ett par saker man skulle vilja ta med sig hem.

- Dragning sker där det finns plats. Hellre fritt och rakt, än trångt och trixigt. Bredden på banan gör att den "håller" bättre under dagen och ger fler alternativ när underlaget jobbar mot.

- Man utmanar vad som är möjligt för både cykel och cyklist. Att cykla uppför i sand eller klättra på alla fyra i nära lodräta backar är helt okej.

- Asfalt är inte farligt. Halva varvet kan vara asfalt om andra halvan är gegga eller backar.

- Publiken och sponsorerna finansierar cirkusen. Proffsen får jobb, bjuder på show och alla är nöjda. Är banan egentligen byggd för publiken eller för åkarna då? Kanske värt en tanke?

Tävlingen är över. Dags att ta stövlarna runt ett varv på vigd jord.

Stämningen
För er som inte sett proffsen live i Belgien kan man beskriva upplevelsen som följer. Tänk er valfri bollsportsarea där "vågen" går runt, varv efter varv. Så känns det när Sven Nys närmar sig. Man kan alltid höra när han är på gång, eller var han befinner sig på varvet. Beroende på om ledaren är av belgisk härkomst så får han också ljudligt stöd och på sista varvet applåderas vederbörande om utrymmet bakåt anses tillräckligt för en säker seger. En snygg gest tycker jag, när "applådvågen" rullar runt under sista varvet.

Publiken är vana åskådare och man förnimmer en ovanligt hög andel experter. Många är noga med att närgånget påpeka hur kurvan ska tas, vilket spår som är bäst eller när det är dags att gasa, vilket förstås är tacksamt eftersom man kommer precis så nära åkarna som man önskar.

Publiken står tätt packad runt det störta sandpartiet på banan.

Maten
Till skillnad från i Uitbergen där ren sprit serverades i(!) banan (faktiskt innanför banden, vilket innebär att det inte varit reglementsvidrigt att stanna och köpa den) så bjöd Koksijde på den mer klassiska kombon av Jupileröl och frituur. Pannbiff i torr vetebulle spetsad med flottdrypande lökgegg marknadsförs som "Hamburger" och för den stora konstens skull konsumerade jag även delar av en bratwurst, garanterat ej DIN-godkänd. Grå och otäck, men väl i ett vetebröd med lökgegg på.

Systemet med mat- och dryckkuponger är ju lika genialt som ogenomförbart i svensk regi. Man anländer arenan, köper en karta med kuponger och därefter lägger man undan plånboken. Inga köer, inga väntetider, ingen kortbetalning, mynträkning, kvitton eller annat tjafs. En öl = 2 kuponger, klart!

Vi lämnade Koksijde efter en snabb tur förbi husbilsbyn Alla har inte husbil. Enstaka hjältar presterar, precis som vi själva här hemma, direkt ur bakluckan på en personbil. Det är då man inser hur bred den här sporten är, även på högsta nivån. Och att det är kört för en åkare utan husbil.

/BF

torsdag 27 november 2014

Rapport från Belgien, del 1 - Uitbergen

Resan som blev av.

Hur gör man om man vill Vlaamsa i Flandern. CX Sweden gjorde såhär. Vi lånade ett styck minivan som fylldes med cyklar och trikåer. Körde ombord på färjan till Kiel där vi sopade hem en andraplats och två påsar godis i musikquizet.
Björn, deppig och snorig...
Vi föll på utslagsfrågan, men roligare var att motståndaren också gissat fel på John Fogertys brors namn. Efter lite gissande hit och dit med förslag som Carl och Bengt, slog vi till med Bill. Vårt motståndare hade skrivit Bob, det var inte heller rätt. Efter en massiv frukost styrde vi genom Tyskland och Holland med sikte på Aalst, ett par mil från Bryssel. Här drog vi in på
"van Eyck sports", en minst sagt välsorterad cykelbutik.
Därinne finns ljuset.
Lite mat och sen landade vi på Anne Kin B&B i Laarne. Fint och fräscht med insmugna Star Wars referenser för de med livlig fantasi. Anne Kin (Anakin) hade nämligen en soptunna som liknade R2D2. Roligt nästan jämt.
Utomjordisk frukost
Lördag. Raceday. Vlaamse Cyclocross Cup fick celebert besök av CX SWEDEN på deltävlingen i Uitbergen [Öytberschen]. Inne på en liten bakgata stod ett gäng gamla gubbar vid ett bord. De kollade in i bilen och tog glatt 40 euro för att köra in. Sen var det bara att parkera lite hejvilt, lasta ur och anmäla sig.
Utlastning
Eller bara och bara, inskrivningen var längst in i ett gammalt svinstall. In genom dörren, förbi fotogenkanonen och dryckesförsäljningen, så satt det fem gubbar på rad. Alla hade sin funktion. Snart stod vi med nummerlappar, anmälda i Master B, färdiga att pröva banan. Philip hade snart kört loss kassetten, Brockmark sadelbulten och själv hade jag stänkt ner min fina vita sadel med det som hagens vanliga invånare gjort av med igår. Hjälpsamma lokala cyklister avhjälpte de flesta problemen, dock inte mitt.
Team CX SWEDEN
Banan var helt fri från backar och hälften gick på gräs genom kohagar. Helt omöjligt att hålla tempo genom. Det bara skakade. Efter det gick den genom en sandig nysådd åker, ett dike, över ett skördat majsfält och ut på ett par hundra meter asfalt. I depån samlades fullt av gubbar som ömsom bara hängde och snackade, ömsom rökte och snackade.
Uppropet gick till som vanligt förutom att vi inte fattade vad de sa, men folk rätade in sig i ledet allteftersom att klassiska crossnamn som Wim, Claas, Kees och Sven ropades upp. Sist ropades King, Philip. Brockmark, Mattias. Cedwin, Mattias upp varpå ett förnöjt mummel utbröt...heter alla Mattias frågade någon?
Racet drog igång med Master B, C, D efter varann med 30 sek mellan.
Philip King
Det var stor skillnad på åkarna och det var bara att flytta på sig när någon bakom ropade: -Höyp!
Mattias Brockmark
Björn som stod vi sidan med en massiv bihåleinflammation fick bevittna vad som sker när man inte flyttar sig. Man blir helt sonika knuffad av banan vid först bästa tillfälle, handgripligen! Speakern hade bra koll på svenskgänget och korrigerade snabbt laatste runde till last lap. Gubbarna i depån rökte lite mer nu. Spänningen var hög.
Mattias Cedwin
Vi rullade in efter 7 varv på nionde, trettonde och sextonde plats. En snabb avspolning av den värsta koskiten var nödvändig. Avspolning av cyklister, dvs dusch fanns inte. Det fanns en sk. omklädning i en bar...
Det blev våtservett-tvätt vid bilen. Efteråt skulle man lämna nummerlappen i stallet igen. När vi visade lappen pekade nummerlappsgubben på ett annat bord med två gubbar, så vi gick dit. Där kollar de numret, bläddrar lite i en låda med kuvert och lämnar ut vinstpengar på placeringen, 5 euro.
Sen gick man tillbaka till han med nummerlappar och fick 5 euro till i pant på lappen.
Bättre än julafton
Nu hade det gått jämnt upp. För pengarna kunde man istället köpa Bratwurst, Hamburgare och sniglar i vitlök. Eller sprit och öl om man ville.
Escargots?
Här träffade vi också tävlingens äldste deltagare, 75 år som gärna snackade lite cykel. Det hela var fantastiskt roligt och vi kanske är lite för skitnödiga här hemma med att allt skall vara perfekt. Här körde man det som stod till buds och var nöjd med det.
Typhoon funkar i allt
Däckvalet föll på typhoon hos alla utom oss. Nu finns vi dessutom med i totalen på cupen, så nu är det inget mer flams i Vlaamse Cyclocross Cup.

Resan går vidare...

MC

torsdag 20 november 2014

Rekorddeltagande i Jönköping

Här kommer en rapport från Wåffelcrossen i Jönköping, Sveriges kanske trevligaste crossträning?

Fars dag stod det i kalendern, men i Jönköping får vi nog skriva om kalendern och döpa den till ”Wåffelcrossen´s dag”, då det i söndags stod över 70 personer på vårt lilla träningsevent som vi valt att kalla för ”Wåffelcrossen” på gamla KABE sommarland. Två klasser, Cyclocross och MTB, på en bana som man absolut tjänar att åka MTB på. Men, det sista har Crossåkarna kaxat till sig och börjar bli ruggigt snabba! Banan har ett antal tuffa backar som för dagen krävde att man sprang och årets nyhet, en slinga på ett nyupptäckt fält, som dagen till ära bjöd på riktig ”Cross-lera”.


Det mest glädjande var att det var minst ett 20-tal juniorer under 15 år som var med och tampades med sina fäder och mödrar. Att alla sedan efter målgång fick varsin medalj utdelad av nyblivna proffset Fredrik Ludvigsson gjorde inte saken sämre.



Undertecknad startade mitt i ledet med den vanliga målsättningen att varva ”team-kollegan” Anna och hålla Urban från Motala bakom mig. Vi behöver inte gå in på exakt detaljer, men avslöjar så mycket att endast hälften av målsättningen uppfylldes och det kostade ett par blodiga knän och en utslagen tand. 

Banan var tungkörd och lättvurpad och många var det som fick bita i leran och gräset men lyckligtvis inga större incidenter. Alla visade en ömsesidig respekt för varandra och hejar glatt på varandra när man åker om eller blir omåk, precis som det ska vara. 40 minuter plus ett varv kan vara en evighet, men med det enorma publikstödet som man har längs med banan så känns det inte bara lätt utan man känner sig som ett fullblodsproffs.

Efter avslutade 40 minuter så bjuds det som vanligt på korv/bröd och den självklara Wåfflan. Dessutom bjöds det på ögongodis i form av cyklar från de lokala butikerna Öster Cykel och Sportson, men även en dansk cykeltillverkare ”Pronghorn” hade hittat till Jönköping med sina fina cyklar. De 140 stycken korv med bröd som var inhandlade gick åt till att hålla de 70 personerna mätta och belåtna, resten gick åt till att lugna de över 100 personerna som letat sig ner till banan bara för att titta på.
Visst är det fantastiskt att ett så enkelt arrangemang, utan en massa krångel, kan ge så mycket glädje och gemenskap!! Mer Wåffelcross åt folket!


Jag hoppas vi ses den 23:e då det är dags igen och om inte annat så är jag grymt sugen på att åka och testa något av alla de andra roliga ”Cross-arrangemangen” som det bjuds på runt om i Sverige.

Alla foton är tagna av Peter Elofsson.

/Tommy Skagert

måndag 17 november 2014

Resultat CX-cupfinal och väskvinnare nr 2

Vilken fest, vilka banor och vilken skön stämning det blev. Tack till alla som besökte oss i tältet och snackade cross, käkade godis och köpte mössor. Vi gillar cross och vi gillar er!

Nu finns fullständiga, officiella resultat upplänkade, från SM och från finalen i CX-cupen. Allt eftersom vi hittar bra bilder från helgen så kommer de också upp under vår bildsida.

Den totala sammanställningen i CX-cupen 2014 finner ni under länken i högermenyn så snart den är klar från CX-gruppen.

Så liten och söt. Men så plötsligt en dag passerar de dig strax innan plankhindret. Foto: Jeppman

Vinnare av söndagens väska från EPIC Travel Gear blev Jerker Nilsson - grattis!

Nästa rapport kommer direkt från "the holy land" dit delar av CX Sweden beger sig mot slutet av veckan. Det vankas tävling i Flanderska Crosscupen samt support kring banorna i Koksijde och Spa.

lördag 15 november 2014

Resultat CX SM och väskvinnare.

I väntan på de officiella resultatlistorna från Förbundet så kan vi snegla på tidtagningsprogrammets lista som ni finner här. http://www.mylaps.com/en/events/1097083

Vinnare av lördagens EPIC-väska blev Anki Eriksson - grattis!!

Mer information och bilder följer under helgen. Och just det, allt godis tog slut, men misströsta inte. Vi skaffar mer till söndagens cupfinal. Cross ÄR godis!


torsdag 13 november 2014

SM-helg: CX Sweden bjuder på godis och väskor från EPIC.

Om du fortfarande går utan blå/gult på knoppen så bjuder SM-helgen ett gyllene tillfälle att skaffa en skön crossmössa från CX Sweden. När du köper en mössa av oss i tältet så bjuder vi inte bara på godis, utan även på en väsklott. Om du köper två mössor så får du två lotter, osv så långt mössorna räcker.

Direkt efter sista målgång båda dagarna så drar vi en vinnare som kan hämta ut en läcker väska från Epic Travel Gear.

Vi har en svart och en rosa väska, så du kan välja dag beroende på favoritfärg. Lördagens lotter gäller lördagens dragning och söndagens lotter gäller söndagens dragning.

Vi noterar ditt mobilnummer och hör av oss till dig i fall du behöver avvika innan dragningen sker. Lycka till!



tisdag 11 november 2014

Snabb, snabbare, Ida Jansson - drottningen i Prestigeklassen.

Vår nästa intervju, nominerad av Jonathan Östlund, är Ida Jansson, en annan invånare i Falun, som nu återhämtar sig från den senaste helgens race. Trots att hon är 16 år körde hon EM i U23-klassen, helgen innan SM i Göteborg.

CX Sweden - Grattis till din topp 20-placering i EM! Nu är det bara en vecka till SM, bråda tider?
IJ - Tack så mycket! Precis, säsongens sista race. Lite av en finalhelg som jag hoppas jag kan klämma ut det sista och gå in i vintern med ett sista bra race i bagaget. Alltid skönt!

CX Sweden - Så hur var EM i Lorsch?
IJ - EM var kul! Lärorikt och en erfarenhet som jag bär med mig. Jag är kanske inte supernöjd med mitt resultat men det var ändå en bra utmaning och debut för mig.


CX Sweden - Du är 16 men tävlade i kategorin 17-22. Det måste ha varit tufft?
IJ - Precis, klassen jag körde i var Women U23. Så jag kan ju glädja mig själv med att jag som 16-åring har tid att jobba upp ett framtida resultat som jag är 100% nöjd med! Samtidigt var det riktigt kul att få köra mot så många bra tjejer på samma gång. En sparring utan tvekan!

CX Sweden - Det såg ut som bra racing med topp 20 inom två minuter av vinnartiden?
IJ - Ja, jag kom 1:50 bakom segraren så det var helt klart inte mycket tid att prata om. Banan var snabb och jag plockade placeringar hela racet. Kände mig stark så hade mer än gärna kämpat på i fler varv och hade t.o.m. kunnat tagit mig upp på topp tio. De åkare som var framför mig var trötta och jag tog in med stora steg. Där ser man hur viktig starten är på vissa banor och just den här banan var väldigt snabb och lättkörd. Något som om man ska vara lite kräsen med inte är min starkaste sida som cyklist. Mer backar och gärna tekniskt svårt väder passar mig.



CX Sweden - Fem segrar från fem starter hittills i år i CX-cupen, (i Dam Prestige). Hur ser resten av säsongen ut efter SM i Göteborg, vilken klass kommer du att tävla i?
IJ - Ja cupen har gått bra och mina återstående mål är bara SM och avslutande deltävlingen. Jag kommer att tävla i Dam Prestige i SM, likaså kommande cross-säsonger.



CX Sweden - CX, MTB, landsväg, det verkar som om du cyklar allt just nu. Kommer du att behöva koncentrera dig på en disciplin?
IJ - Än så länge vill, kan och ska jag köra alla tre. Jag älskar att tävla och ser det bara som kul att få göra det nu när jag är så pass ung. Sedan tar jag inte allt på blodigaste allvar, utan koncentrerar mig på mina stora mål och därefter anpassar mig efter dom. Jag har heller inte något lag i landsväg vilket gör att jag kör för mig själv och inte har något ansvar för någon annan. Jag kan då komma och gå som jag vill. Men eftersom jag är en tävlingsmänniska med en stark vilja ger jag alltid allt tävling som tävling. En medfödd egenskap tror jag haha! I framtiden kommer jag välja mellan lvg och mtb, men crossen ser jag som en ypperlig komplementsgren som jag tänker köra vidare på.



CX Sweden - Precis som den föregående intervjupersonen du är bosatt i Falun just nu, men jag förstår att hela familjen flyttade dit?
IJ - Stämmer, jag har snart gått första terminen på gymnasiet här i Falun med cykel som gren och trivs kanon både på träning och i skolan. Lika så med mitt nya hem med familj och den nya staden. Falun är det jag numera ser som hemma och jag och min familj ångrar inte för en sekund vårt lilla "projekt".

/PK

lördag 8 november 2014

Cykelcross EM i Lorsch

Lycka till önskar vi förbundskapten Hans Mård och hans team som tävlar i Europamästerskapen i cykelcross i den sydtyska staden Lorsch. Det är i klasserna Dam Elit, Dam U23, Herr U23 och Herr Junior som det ska tävlas om EM-medaljer.


Dam Elit:
Åsa Erlandsson - 16th @ 3:25

Dam U23:
Ida Jansson - 17th@ 1:49

Herr U23:
David Eriksson - 31st @ 5:13
Henrik Jansson - 35th @ 2 laps


Herr junior:
Jonatan Östlund - 47th @ 5:53

Ted Pettersson - 52nd @ 6:39
Herman Larsson - 59th @ 1 lap
 Joel Burman - 58th @ 1 lap

Bana:

Information



torsdag 6 november 2014

Jonathan Östlund - med sikte på cross-EM!

Vår nästa intervju, (nominerad av Ted Pettersson), Jonathan Östlund från Tullinge SK, och är nu på väg till Lorsch för EM i cykelcross.

CX Sweden - Hur går det i Falun just nu? Du går ditt sista år som student där?
JÖ - Jag har snart gått på Hagströmska Idrottsgymnasiet i 1,5 år av 3 och jag trivs väldigt bra i Falun . Det är svårt att få bättre möjlighet att kombinera skola och träning, och vare sig det är cyclocross, MTB eller landsväg man vill satsa på finns det riktigt bra förutsättningar. Jag har verkligen utvecklats både som person och cyklist sedan jag började här och jag kan rekommendera de som verkligen vill satsa på cykling att söka hit!


CX Sweden - Är det berömda Onsdags-VM med på träningsschemat? 
JÖ - Självklart kör jag så ofta jag kan. Det brukar vara riktigt bra folk som deltar och det finns alltid någon att tampas med.

CX Sweden - Använder ni velodromen i träningen?
JÖ - Under vinterhalvåret kör vi minst en gång i veckan. En kall och blöt vinterdag är det väldigt skönt att ha möjligheten till ett varmt och torrt pass på banan. Det är också bra komplementträning till övriga grenar då man får möjlighet att utveckla åkstyrka, taktik och teknik på ett bra sätt.


CX Sweden - Hur var det på UCI-lägret i Schweiz? 
JÖ - Personligen inleddes min resa med flera försenade flyg och väskor som inte kom fram, men som tur var fick jag låna cykel och utrustning på UCI-centret i Aigle där lägret anordnades. Väl där var vi ett skönt gäng med deltagare från Schweiz, Italien, Storbritannien, Danmark och England, och vi kunde lära mycket av varandra.

Tränare var Geoff Proctor (förbundskapten för Junior och U23 i USA) och Beat Wabel (flerfaldig schweizisk mästare samt före detta Juniorvärldsmästare). Under veckan kombinerades crossteknik och landsvägscykling i de omgivande alperna med teorilektioner. Varje morgon genomfördes också ett kort löppass följt av spänst- och smidighetsövningar. Hela lägret var oerhört lärorikt och fantastiskt att få chansen att deltaga.


CX Sweden - Din klubb, Tullinge SK, var värd för den första omgången av CX-cupen i år. Var du inblandad i banan/arrangemanget? 
JÖ - Eftersom jag bor i Falun i veckorna så har jag inte varit så involverad i arrangemanget, men jag hjälpte till lite med banläggningen. Om man ser till helheten så tycker jag att det blev ett bra arrangemang, även om det blev lite rörigt med resultaten. Banan blev riktigt bra och skiljde sig från många andra banor som körts tidigare, något som jag ser som en viktig del i utvecklingen av sporten i Sverige.

CX Sweden - Liksom både Ted och David tävlar du i MTB när det inte är CX-säsong, i år med bland annat en 8:e plats på SM XCE. Ser du tydliga likheter i teknik mellan disciplinerna? 
JÖ - XC-säsongen har varit lite strulig för mig i år med både sjukdom och skador som satt käppar i hjulen. Jag ser självklart fördelar med att kombinera cyclocross och MTB. Man har stor nytta av tekniken från MTB-cyklingen när man kör cross och åt andra hållet kan man ta med sig taktik och styrka. På samma sätt finns det fler likheter i körstil mellan cross och MTB än cross och landsväg, vilket gör det till en bra kombo.


CX Sweden - Vad tycker du om att tävla 60 min i Prestigeklassen istället för 40 min i Juniorklass? 60 minuter kan tyckas som en lång tid på en våt och lerig bana!
JÖ - Internationellt, samt på SM, kör vi Juniorer alltid 40 minuter, men eftersom vi inte är så många Juniorer som tävlar i Sverige så finns det ingen Juniorklass. Därför kör vi tillsammans med Prestigeklassen, och det är något som är väldigt roligt och lärorikt då vi får tampas med de bästa i Sverige. Visst kan 60 minuter kännas som lång tid ibland, men det är bara bra förberedelse inför U23-klassen nästa säsong.

CX Sweden - Eventuella planer på att tävla utanför Sverige den här säsongen?
JÖ - Precis som David och Ted har jag redan gjort årets utlandspremiär i Danmark för ett par veckor sedan på en UCI C2 tävling. Jag lyckades placera mig på fjärdeplats strax efter tvåan och trean och är riktigt nöjd med prestationen. Nästa utlandstävling blir EM i Lorsch, Tyskland, den 8 november, nåogt som jag verkligen ser fram emot! Efter det blir det förhoppningsvis ett par tävlingar till, men inget bestämt än.

/PK

måndag 3 november 2014

Rapport CX-cupen Eksjö & Eskilstuna

I helgen har det tävlats och tältats, precis som i Stockholm för en månad sedan. Här kommer en rapport från fältet.


Lördag i Eksjö. Strilande crossväder och ett stort gräsfält fullt med plastband och folk i gummistövlar. Kan det bli bättre? Ja! När Eksjö CK dessutom har snidat ihop en läcker crossbana som flirtar med gamla landsvägscyklister och annat löst folk som älskar snabbcross. Lika glad som jag blev när jag rullat varvet, lika förtvivlad var jag över att kroppen inte var frisk. Under normala förhållanden borde jag ha säkrat en placering runt 8-10 på en sådan här bana, men idag fick jag redan från början lämna dörren öppen för alla som ville åka förbi. Jag gjorde mig inte ens besväret att försöka hindra någon och med två varv kvar ville jag helst kliva av under tilltagande värk i huvud och bihålor. Dessutom började jag må illa.

Efteråt var jag tom, sorgsen och bitter. Cykelcross är verkligen ingen sport där man kan ”glida med” eller ”rulla igenom” om man inte känner sig hundra. Antingen så tävlar man eller så är man en refug. Idag var jag det sistnämnda. Ändå möts man av idel glädje och uppmuntring från alla positiva människor och det underbara arrangemanget och trängseln i CX Swedentältet hjälpte också till att räta upp eländet på slutet. Möjligen skulle ett par Alvedon eller en pizza kunna styra upp skutan till påföljande dag? Jag tog det säkra före det osäkra och testade båda. Dessutom köpte vi ett nytt kilo lösgodis eftersom det första tog slut när vi gick runt och bjöd alla med CXS-mössa på huvudet. De flesta som stod i närheten av en CXS-mössa fick också godis, och det var ju ganska många.


Tältprojektet rullar vidare. Här finns alltid mössor att köpa och nu kan vi "Swisha" också!

Känn er alltid välkomna förbi. Vi erbjuder torr(ish) väskförvaring, vindskydd och ibland även godis.

Söndag i Eskilstuna. Dagen började perfekt med en hel natts sömn och god frukost till Gotländskt pensionärsmummel. Jag kände mig piggare och huvudvärken var borta, bihålorna bättre. När vi etablerade ute i Vilsta förstod vi att marken var sur men banläggaren hade garderat sig genom att dra varvet omväxlingsvis på hårdare eller bättre dränerat underlag. Tack vare det så fick man korta partier där det rullade lite lättare och tack vare banbredden fanns ofta ett någorlunda hårt spår att välja utanför den värsta geggan. Summan blev ännu en fantastiskt fin bana med andra typer av utmaningar jämfört med lördagen – en perfekt kombination.

Skönt med flera idealspår.

Ida Jansson från hemmaklubben kör snyggt och var snabbast av damerna.



Cross-Lisa tog tredjeplatsen idag. I bakgrunden skymtar en lerig backe och som vanligt i cykelcross så står publiken alltid rätt placerad.

Startloopen var förlagd till en grusväg i lätt utförslut. I en hastighet av nästan 45 km/h styrde vi ut i en lång högersväng på blött gräs och sedan in på varvet. Osäker på min kapacitet valde jag att backa av lite i starten och jag rullade in mot de första plankhindren som 10:e-11:e man. Därefter följde ett varv där jag släppte ytterligare en handfull åkare och jag varvade nog som 16:e-17:e. En bit in på andra varvet kände jag att det fanns kapacitet att hålla tempot och glädjande nog fanns det också temposkiften att spela med, något som varit totalt främmande dagen innan. Resultatet blev en fin, dynamisk körning där jag hade rätt fokus och rätt driv i rätt lägen. Jag kunde gå med starkare åkare och jag gick även ikapp och förbi folk mot slutet. Efter att ha klickat ur halvvägs upp i skidbacken de tre första varven så cyklade jag upp de två sista gångerna och säkrade därmed en 15:e placering utan att behöva spurta eller vattenplana.

Dagens mest spektakulära syn utspelade sig på andra varvet då jag hade nöjet att bevittna en klassvurpa från första parkett utan att drabbas själv. Sådant värmer ju alltid lite extra i vätan. In mot den första kurvan efter varvningen kom vi på rad, Andreas Singstedt, Jocke Karlsson och jag. Det var en halvsnabb 180 graders vänstersväng med mycket slir, särskilt i det yttre partiet av utgången. 

Det hela började med att Andreas trampade upp en mäktig bakhjulssladd ut ur kurvan och cykeln vek sig sakta men säkert under honom samtidigt som bakhjulet fortsatte att kasta upp lera tills han faktiskt låg på marken. Cykeln snärtar iväg åt höger och Jocke, som försöker smita förbi på yttern, får effektivt hela sin Wilier bortbowlad och finner sig plötsligt utan cykel men med en i övrigt oförändrad hastighet i banans riktning. Kroppen antar ledigt en aerodynamisk position i luften och han flyger i en vacker båge, landar hårt med näsan först och går formligen som en plog i gyttjan. Mellan Andreas cykel och Jockefräsen öppnade sig en spalt på 25 cm. Där passerade jag, med ett lätt ställ på hojen och en ny oförglömlig bild på näthinnan. Bra också att både Andreas och Jocke gick i mål utan skador.

Ett och ett halvt publikled måste vara det bästa vi sett så långt i årets CX-cup. Heja!

En kul detalj noterad från första startled, var att startern hade problem båda dagarna. I Eksjö klickade startpistolen på första skottet, vilket fick till följd att min klubbkamrat Björn Eriksson, som säkert också hade ögonen på avtryckarfingret liksom jag själv, ryckte lite för tidigt. I Eskilstuna strejkade istället burktutan och precis som på lördagen såg vi båda två hans signalfinger pumpa förgäves. Efter ett par försök tröttnade startern och utbrast lite halvhögt: ”ehh, kör!” Då var Björn emellertid på väg bakåt, tillbaka till startlinjen…

Illavarslande displayer!

På väg hem fick vi streamat ner sista varvet från Zonhoven på en motorvägsavfart i Örebro samtidigt som bottenskrapet i godisburken bytte position. Sven blev tvåa, igen. Är det en ren tillfällighet eller har Kent förutspått skiftet på kungatronen sedan dagarna i Hagnesta Hill, i staden vi nyss lämnat bakom oss? Detta och mycket annat får vi aldrig svar på men något som däremot är helt säkert är att det blir crossfest i Göteborg om två veckor. Och att det blir godis i tältet igen.

/BF