Efter ett relativt dåligt lopp på lördagen var jag givetvis sugen att prestera bättre på söndagen. Att lördagens lopp inte riktigt gick som planerat grämde jag mig dock inte så mycket över – efter att ha handskats med en tre veckor lång förkylning som inneburit högst sporadisk träning den senaste perioden i kombination med en dryg resa från Stockholm gjorde att jag var ytterst osäker hur benen skulle svara.
Foto: Göran Eriksson |
Efter ett snabbt ombyte och fastnålad nummerlapp var det dags för provkörning. Glädjande nog kunde jag konstatera att arrangörerna gjort ett strålande jobb med att få till en bra crossbana – löphinder, många kurvor och en bra upploppsraka fanns där. För min del hade jag föredragit lite mer backar, men det spektakulära partiet genom väderkvarnen kompenserade väl för detta.
När banan var någorlunda memorerad avslutade jag förberedelserna med några snabba spurter innan jag ställde mig på startlinjen. Efter några nervösa minuter hördes äntligen startvisselpipan och loppet var igång. Starten gick för egen del mycket bra, efter första kurvan låg jag på en stabil andraplats efter Jesper Dahlström som direkt tog kommandot i loppet. Tempot var dock inte så högt uppskruvat som det ibland kan vara på en crosstävling och det var en samlad klunga som passerade målområdet efter ett varv. De närmast kommande varven såg egentligen ut på samma sätt – Dahlström var ofta uppe i täten och jag låg tvåa med de andra åkarna tätt bakom.
Efter ytterligare något varv blev dock jag hindrad av Dahlström över en knixig kulle och tvingades göra en fotnedsättning, precis som de bakom mig tvingades till. Magnus Darvell och Jesper Dahlström fick sig då en lucka som jag direkt försökte köra ikapp. När jag äntligen var ifatt märkte jag att de andra hade tvingats släppa och det var nu endast jag, Dahlström och Darvell i täten. Jag försökte dra så lite som möjligt och väntade på vad de stora grabbarna skulle hitta på och efter ungefär 40 min gjorde Darvell en megaattack som varken jag eller Dahlström orkade följa. Darvell seglade snabbt iväg och det blev istället en kamp mellan mig och Dahlström. Efter ganska avvaktade körning gjorde till slut Jesper en väl avvägd attack på ett av banans mer lättåkta partier och jag lyckades tyvärr inte följa denna gång heller och istället blev det solokörning sista biten. Jag upptäckte att jag plockade några sekunder på mitt sista varv, men jag kom aldrig tillräckligt nära Jesper för att kunna hota på allvar.
Nåja, första pallplatsen i CX-cupen kändes ändå roligt och extra kul var det att ligga i täten så länge. Närmast bakom placerade sig Petter Persson som kört större delen av loppet i ingenmansland samt Jesper Larsson som spurtslog Dennis Wahlqvist. Nu kan jag förhoppningsvis börja träna på riktigt igen så att jag blir ännu snabbare nästa gång.
//Ludwig Söderquist (www.ludwigsoderquist.blogspot.com)
Riktigt fin rapport från Ludwig, som kör fantastiskt bra i Prestigeklassen. Vi önskar honom stort lycka till under resten av cx-cupen.