Race report Kristianstad - Christian Tillmann

Det första med Kristianstad är att någon har lagt det långt borta. Som löneslav var det bara att bita i det sura äpplet och hoppa upp som en loppa i ottan och bege sig de 55 milen dit. Fler timmar i bilen än i sängen är kanske ingen optimal laddning. Resan började i någon slags världsundergångsdimma, lagom till skånska länsgränsen tittade solen fram. Väl framme i Kristianstad gällde det att hitta tävlingen. Länken till kartan gick inte att öppna på min mobil så efter lite desperata försök med manuella navigeringsinsatser hittade vi till militär-förläggningen där det hela skulle gå av stapeln.

Väl där gällde det hitta nummerlappsutdelningen. Vilket inte var det lättaste, men efter lite förfrågningar visade det sig att kansli och matservering var samma sak och att nummerlapparna fanns i tryggt förvar under kassalådan. Efter att ha klarat av de praktiska bestyren var det dags för provrullning av banan. Den verkade vara varierande och kul, men framför allt snabb. Höstvädret har ju bara fortsatt och även om temperaturen gått ner lite är det fortfarande förhållandevis varm, torrt och snabbrullat. Ett par småsaker på banan hade kunnat göras för att förbättra ytterligare. Trappan var att lite svår att springa snabbt och löphindren var lite väl tätt placerade. Det gjorde inte mig så mycket, men jag tror att de som är bättre på det kände att de inte kunde använda dessa så mycket till sin fördel. Det hade nog inte heller skadat om man hade trimmat tillbaka en eller annan buske. Men framför allt tyckte jag att den var riktigt rolig och omväxlingsrik. Bra jobbat!

Som vanligt var det lite si och så med uppställningen inför starten förutom första led. Efter att mitt namn ropades upp passade jag på att ta det som en förevändning till att tränga mig fram lite och nästan ta mig fram till andra startled. Mellan andra och tredje typ. Min vana trogen gjorde jag en måttligt bra start och tappade genast de vunna placeringarna igen innan vi nådde fram till att det blev trångt i de första kurvorna. Dessa präglades som det ska av lite allmänt kaos innan folk har rättat in sig i ledet och avslutat den initiala axel-mot-axelkörningen. Det fortsatte sedan på ett stiligt led genom ett trängre och lite stökigt parti med en del rötter och sedan sand innan man kom ut på ett snabbt asfaltsparti. När jag efter den del långsammare gräskurvor tittade ner på klockan, vilket normalt tyder på viss trötthet, hade det gått fantastiska 4:30. Även det ett nytt personligt rekord.

På detta följde ytterliggare dryga 40 minuters kamp mot ett par gamla bekanta medtävlanden. En kamp som jag snabbt insåg att jag skulle förlora. Något varv senare var jag så tvungen att låta den lilla gruppen glida ifrån mig och jag spenderade cirka ett varv i ingenmansland. Till slut verkade Thomas framför mig ha sprängt sig lite och kom allt närmare. Jag slängde i den där sista växeln som dyker upp av kombinationen av vittring på en placering och vetskapen av att ens lidande snart är över. Men han hade full kontroll på situationen och körde precis så hårt han var tvungen till för att med tillräcklig marginal hålla mig bakom sig och slippa en spurtuppgörelse.

Under tiden hade täten självfallet gått i mål och Patrik kunnat avgöra den avslutande sputstriden mot Anders Stenberg till sin fördel. En spurtstrid som jag tack vare den relativa kompaktheten i banläggningen och det faktum att jag var cirka ett halvt varv efter lyckades följa i ögonvrån. Stort grattis!

Men mest vill jag gratulera CK C4 till en väl genomförd tävling och alla deltagare och åskådare till att varit del i ytterligare en av de tävlingar som gör cykelcross till den roligaste cykelformen jag provat.

/Tille

P.S. Jag hoppas det gick bra för dig som kraschade rätt hårt vid hoppet över trottoarkanten. Det såg ut att vara en hård smäll.