Författare: Mattias Cedwin, CX Sweden/Ymer
Event: VM 2010 i Tabor, Tjeckien.
Ibland händer det!
Mitt under de värsta förberedelserna för CX-SM i Borås, just när jag trodde att jag skulle tvingas leva singelliv om jag bara nämde ordet Cyclocross. Då smashar sambon (tillika crossänkan, tänk golffruar) in en farsdagspresent som heter duga. En weekend i Prag med utflykt till CX-VM i Tabor. I fredags bar det av, med på planet var även Mathias Karlsson som också skulle ner och se VM.
Under tiden vi väntade på väskorna fixade han en hyrbil och då inget inhemskt märke som sponsrar cykelsport utan en Cheva. Coolt tänker ni, V8, kromarm mm. Nu saknades det fem cylindrar och de som var kvar var sammanlagt på 0,8 liter och 52 hästar.
Söndag morgon träffas vi igen i Prag för avresa till Tabor 9 mil bort. Mathias hade varit på plats redan på lördagen för att reka och heja på Nilsson i U23. När vi kommer har det börjat strömma in folk mot området. Vi betalar och knatar in på området. Genast hamnar vi vid banans mest tekniska parti. En knixig, isig utförsbacke som direkt byts i en trapprush. Kvicksilvret visar på -6 grader och det har snöat under veckan. Banan innehåller bitvis isiga spår, okej om man kan ligga kvar i dem men förödande om man kör ur. Marken är stenhård.
Damernas lopp regerades av Marianne Vos från första varvet. Hanka Kupfernagel, Daphny van den Brand jagar tillsammans med hemmahoppet Katerina Nash. Nash som är MTB-cyklist hade en annorlunda attack än de andra och stormade ner för backarna med båda hjulen låsta så det gick att läsa texten på fälgarna. Det var stor skillnad i kvalitet på cyklisterna, på sluttampen kom t ex de mycket små japanskorna i halsduk. Cyklarna var jättesmå men alla hade värstingutrustning.
Mellan damernas målgång och herrarnas start var det drygt två timmar. Den tiden ägnas bäst åt att äta och dricka öl. Och dricka mer öl.
Det serverade bratwurst i baguette, öl, grå hamburgare, öl, frites mit mayo i strut, öl osv.
På området fanns det två tälthallar där det serverades öl till ompa-bompa musik eller tysk techno. Här inne fanns även storbildsskärmar som visade loppet, så hälften av alla belgare gick aldrig ut. Dessutom fanns det en utescen med tjeckiens svar på Electric banana band.
Så tiden mellan loppen gick ganska fort. Dessutom tränade Herr-eliten på banan under tiden.
Vi placerade oss intill starten när det var dags för upprop. Jublet och larmet från tokiga fans fann ingen gräns när förstaledet med Stybar, Nys och grabbarna ropades upp. När sveriges hopp Magnus Darvell ropades upp bland de sista kollade belgare och tjecker fånigt på oss. Starten rullade iväg och vi kutade runt för att se dem passera efter första kilometern. Tempot var mördande och vurporna avlöste varann. Hela första varvet var det växlingar i toppen. Nys bunnyjumpade över plankhindren som låg i en ganska seg backe.
En bit in på andra varvet gick hemmasonen Zdenek Stybar upp i ledning och efter halva racet var ledningen ca 20 sekunder. Bakom fanns hela tiden en klunga som jagade. I den satt Sven Nys, Klaas Vantornout, Martin Bina m fl. Längre ner i fältet kämpade Darvell och längst bak Israel, Irland och Muuseews gäng från Mongoliet. Bara att citera Karlssons torra kommentar: - De är verkligen helt kass på att cykla.
Stybar behöll sin ledning in i mål och det gick att följa jublet längs banan tills han korsade mållinjen. Darvell punkade och kraschade tyvärr ut sig. Han såg ut att ha riktigt ont innan han försvann ur fältet.
Sammantaget var det en fantastisk upplevelse. Den mesta sport följer man bäst på TV och så även detta. Men det är först på plats som man fattar hur stort det är. Det är här man står med öppen mun när mekarna kommer bärandes på 3-4 set med Lightweight-hjul.
Gärna då som Stybys med ekrar i nationsfärgerna. Eller Cannondales customlackade stars n´stripes hoj och Meridas nya carboncross. Generellt var det en uppvisning i materialporr, Di2, Dugast. Det fetaste är inte längre högprofilshjul utan helcarbon lågprofil, sug på den.
Stybars team bjöd fansen på snaps vid husbilen efter segern, alltså kom man mycket nära cyklisterna och deras team.
Borde inte Sverige kunna ordna en internationell tävling? Jo, på lite sikt kan vi det. Jag lyckades utan ackreditering ta mig in till UCIs ansvariga. Detta på bekostnad av Ulle och Karlsson som den barske mustaschprydde vakten portade, han ville ha en hake på mig.
Nu är i alla fall en kontakt upprättad hos UCI och de ser fram emot en svensk ansökan.
Ganska trötta och nöjda landade vi på snöig svensk mark igen. Tydligen var det fler än jag som funderat på cykelcross på planet hem.
Så när Karlsson frågade om jag var sugen på introcross i snö, satt det inte långt inne med ett positivt svar. Kommer ni?
Med vänlig hälsning
Mattias Cedwin
Alla Mattias bilder och filmer från VM:
http://sports.webshots.com/album/576595188iyEEyC