Rapport CX-cupen Eksjö & Eskilstuna

I helgen har det tävlats och tältats, precis som i Stockholm för en månad sedan. Här kommer en rapport från fältet.

Lördag i Eksjö. Strilande crossväder och ett stort gräsfält fullt med plastband och folk i gummistövlar. Kan det bli bättre? Ja! När Eksjö CK dessutom har snidat ihop en läcker crossbana som flirtar med gamla landsvägscyklister och annat löst folk som älskar snabbcross. Lika glad som jag blev när jag rullat varvet, lika förtvivlad var jag över att kroppen inte var frisk. Under normala förhållanden borde jag ha säkrat en placering runt 8-10 på en sådan här bana, men idag fick jag redan från början lämna dörren öppen för alla som ville åka förbi. Jag gjorde mig inte ens besväret att försöka hindra någon och med två varv kvar ville jag helst kliva av under tilltagande värk i huvud och bihålor. Dessutom började jag må illa.

Efteråt var jag tom, sorgsen och bitter. Cykelcross är verkligen ingen sport där man kan ”glida med” eller ”rulla igenom” om man inte känner sig hundra. Antingen så tävlar man eller så är man en refug. Idag var jag det sistnämnda. Ändå möts man av idel glädje och uppmuntring från alla positiva människor och det underbara arrangemanget och trängseln i CX Swedentältet hjälpte också till att räta upp eländet på slutet. Möjligen skulle ett par Alvedon eller en pizza kunna styra upp skutan till påföljande dag? Jag tog det säkra före det osäkra och testade båda. Dessutom köpte vi ett nytt kilo lösgodis eftersom det första tog slut när vi gick runt och bjöd alla med CXS-mössa på huvudet. De flesta som stod i närheten av en CXS-mössa fick också godis, och det var ju ganska många.

Tältprojektet rullar vidare. Här finns alltid mössor att köpa och nu kan vi "Swisha" också!

Känn er alltid välkomna förbi. Vi erbjuder torr(ish) väskförvaring, vindskydd och ibland även godis.

Söndag i Eskilstuna. Dagen började perfekt med en hel natts sömn och god frukost till Gotländskt pensionärsmummel. Jag kände mig piggare och huvudvärken var borta, bihålorna bättre. När vi etablerade ute i Vilsta förstod vi att marken var sur men banläggaren hade garderat sig genom att dra varvet omväxlingsvis på hårdare eller bättre dränerat underlag. Tack vare det så fick man korta partier där det rullade lite lättare och tack vare banbredden fanns ofta ett någorlunda hårt spår att välja utanför den värsta geggan. Summan blev ännu en fantastiskt fin bana med andra typer av utmaningar jämfört med lördagen – en perfekt kombination.

Skönt med flera idealspår.

Ida Jansson från hemmaklubben kör snyggt och var snabbast av damerna.

Cross-Lisa tog tredjeplatsen idag. I bakgrunden skymtar en lerig backe och som vanligt i cykelcross så står publiken alltid rätt placerad.

Startloopen var förlagd till en grusväg i lätt utförslut. I en hastighet av nästan 45 km/h styrde vi ut i en lång högersväng på blött gräs och sedan in på varvet. Osäker på min kapacitet valde jag att backa av lite i starten och jag rullade in mot de första plankhindren som 10:e-11:e man. Därefter följde ett varv där jag släppte ytterligare en handfull åkare och jag varvade nog som 16:e-17:e. En bit in på andra varvet kände jag att det fanns kapacitet att hålla tempot och glädjande nog fanns det också temposkiften att spela med, något som varit totalt främmande dagen innan. Resultatet blev en fin, dynamisk körning där jag hade rätt fokus och rätt driv i rätt lägen. Jag kunde gå med starkare åkare och jag gick även ikapp och förbi folk mot slutet. Efter att ha klickat ur halvvägs upp i skidbacken de tre första varven så cyklade jag upp de två sista gångerna och säkrade därmed en 15:e placering utan att behöva spurta eller vattenplana.

Dagens mest spektakulära syn utspelade sig på andra varvet då jag hade nöjet att bevittna en klassvurpa från första parkett utan att drabbas själv. Sådant värmer ju alltid lite extra i vätan. In mot den första kurvan efter varvningen kom vi på rad, Andreas Singstedt, Jocke Karlsson och jag. Det var en halvsnabb 180 graders vänstersväng med mycket slir, särskilt i det yttre partiet av utgången. 

Det hela började med att Andreas trampade upp en mäktig bakhjulssladd ut ur kurvan och cykeln vek sig sakta men säkert under honom samtidigt som bakhjulet fortsatte att kasta upp lera tills han faktiskt låg på marken. Cykeln snärtar iväg åt höger och Jocke, som försöker smita förbi på yttern, får effektivt hela sin Wilier bortbowlad och finner sig plötsligt utan cykel men med en i övrigt oförändrad hastighet i banans riktning. Kroppen antar ledigt en aerodynamisk position i luften och han flyger i en vacker båge, landar hårt med näsan först och går formligen som en plog i gyttjan. Mellan Andreas cykel och Jockefräsen öppnade sig en spalt på 25 cm. Där passerade jag, med ett lätt ställ på hojen och en ny oförglömlig bild på näthinnan. Bra också att både Andreas och Jocke gick i mål utan skador.

Ett och ett halvt publikled måste vara det bästa vi sett så långt i årets CX-cup. Heja!

En kul detalj noterad från första startled, var att startern hade problem båda dagarna. I Eksjö klickade startpistolen på första skottet, vilket fick till följd att min klubbkamrat Björn Eriksson, som säkert också hade ögonen på avtryckarfingret liksom jag själv, ryckte lite för tidigt. I Eskilstuna strejkade istället burktutan och precis som på lördagen såg vi båda två hans signalfinger pumpa förgäves. Efter ett par försök tröttnade startern och utbrast lite halvhögt: ”ehh, kör!” Då var Björn emellertid på väg bakåt, tillbaka till startlinjen…

Illavarslande displayer!

På väg hem fick vi streamat ner sista varvet från Zonhoven på en motorvägsavfart i Örebro samtidigt som bottenskrapet i godisburken bytte position. Sven blev tvåa, igen. Är det en ren tillfällighet eller har Kent förutspått skiftet på kungatronen sedan dagarna i Hagnesta Hill, i staden vi nyss lämnat bakom oss? Detta och mycket annat får vi aldrig svar på men något som däremot är helt säkert är att det blir crossfest i Göteborg om två veckor. Och att det blir godis i tältet igen.

/BF