Alla spelade med när den något strama vice borgmästaren högtidligt som aldrig förr hälsade oss välkomna till Kina, Yanqing och landets första UCI-tävling i cykelcross. Applåderna ekade mellan varje sats som utstöttes med frenesi och stolthet, och renderade i kvällens första skål. Många fler skulle följa.
Det började alltså med en bankett, träningarna och det obligatoriska besöket vid muren (inte Kapelmuur den riktiga – den kinesiska) var avklarat, och nu återstod bara racet, men fredagens välkomsbankett skulle ändå visa sig vara det första hindret.
Professionellt nog gled den svenska delegationen in sent, de flesta satt redan till bords. Efter en snabbkoll slog vi oss ned vid Fideagänget där bland annat den vansinnigt trevlige Thijs Al, som vunnit i världscupen i CX, och Arnoud Jefferoy, före detta U23- och juniorvärldsmästare i CX, välkomnade lite skandinavisk air kring bordet. Det dukades fram i vansinnig takt. Här skulle det inte sparas på grannlåten när den kinesiska tigern bjöd till bankett. Det var lite OS-vibbar över det hela. Tillsamman med våra Fideabröder (ja, det går ju snabbt i cykelcross som alla vet) gick vi igenom banan, vilka var utmaningarna och hur skulle de tacklas. Samtalen blev dock ständigt avbrutna av honnörsbordet som prompt skulle skåla i parti och minut. Ändå hann de båda snappa upp våra viktigaste tips och dagen efter lade de beslag på de två högsta platserna på prispallen i herrloppet, medan Åsa (Erlandsson) bara var en spurt ifrån att plocka hem damklassen.
Men först skulle det skålas vidare och nu började de till och med bli ambulerande. Hela det ystra gänget vi honnörsbordet arbetade sig igenom lokalen, från bord till bord. Förutom den kvinnliga viceborgmästare, var det ägaren till bolaget som betalade hela kalaset, hans son som typ höll i allt, en representant från Kinas cykel- och fäktningsförbund, UCI-delegaten, samt chefskommissarien, alla kämpade de med dryckeskulturen. Botten upp!
Efter vår ”överkörning” passade vi på att snabbt lämna lokalen för att ladda inför tävlingen. Framförallt skulle Fredrik (Ericsson) limma däck samtidigt som vi alla snabbt skulle gå igenom morgondagen. Rutinerad som han är, gick han till någon annans rum och limmade och ödes lott föll på Jens och Christers (Westergren). Efter blivit utdömd på engelska med diverse brytningar (limma kvällen före liksom) var det till slut klart. Mötet var i hamn och det var dags för bingen.
Efter frukost och morgonchill var det så dags. Åsa, Björn (Rundström) och Christer gav sig ned till lobbyn för lite trashtalk, men tji fick de när det visade sig att Åsas ventilkägla vägrade att sitta kvar efter pumpning. Skämskudde fram. Det fick bli buss på tröskelpuls för den svenska delegationen, men efter att Åsa charmat vettet ur den brittiska ledarstaben slogs verktygsväska på verktygsväska upp utanför bussen vid tävlingsområdet. På några minuter var det fixat och fokus kunde läggas på dagens huvudattraktion. (läxa #1: se till att käglan är åtskruvad; #2: använd ventilförlängare)
Efter några sista justeringar var så äntligen Åsa ute på banan för några sista träningsvarv innan start.
Det som bitvis hade varit en relativt torr bana, med ett flertal lömska och snorhala partier, var nu som väntat bara torr och slagig. Utan någon nederbörd dagarna inför tävlingen och cirka 25 grader i stekande sol, blev det successivt allt torrare. När Åsa gjorde sig klar för start passade Björn på att traska bort till depån där det för dagen till ära skulle langas. Det var över 20 grader varmt vilket fick undantagsreglerna att börja gälla. Nu är ju inte UCI:s regler speciellt neutrala, utan är givetvis anpassade efter en elitstart för män. Reglerna stipulerar att man inte får langa vätska på de första två och sista två varven. Damerna körde fyra!? Chefskommissarien var inte svårövertalad utan gick med på undantag för damerna, första och sista varvet skulle det bli langningsfritt bestämdes på lagledarmötet. Om det hade kommunicerats till de lokala entusiasterna i kommissarietröjor hade det varit guldstjärna. Nu spelade det emellertid ingen roll. Åsa hade ändå inte tid att dricka, hon var fullt upptagen med att vara fantastisk och ge sig själv chansen att vinna sitt lopp. Ut som två, fortfarande tvåa vid andra depåpasseringen, i täten vid tredje, lucka vid fjärde, utökad lucka vid femte, ännu större vid sjätte… Ryggdunkningar och high-fives i depån.”Your girl is a star!” Sjunde passeringen och danskan Helena Kloppenburg är tillbaka i rygg på Åsa. Skit också, men hon ser plågad ut. Tajt vid åttonde och sedan syns de inte till mer. De fem varven hade blivit fyra och Åsa som var först in på upploppet förlorade spurten mot en för dagen starkare medskandinav. Men Åsa vann ändå en andraplats bland 23 startande. Hon fullständig pulvriserade sitt startfält med sin offensiva körning. Från sidan såg det ut som att danskan satsade precis allt på att gå ifatt på det lättåkta partiet längs ”floden” ut på sista varvet medelst monsterspurt, för att sedan vinna spurten drygt ett halvt varv senare.
Samtidigt som Åsa deltog i prisutdelning och presskonferens gjordes det klart för herrarnas start. Loppet som sådant var ganska odramatiskt. Italienaren Elia Silvestre öppnade optimistiskt i spets, men krafterna räckte bara ett varv. Sedan gick vår vän Thijs Al om och ifrån tog en kassaskåpssäker vinst nio varv senare, någon minut före sin teamkamrat och även han vår vän Arnoud Jouffroy. På svenskfronten hade Jens fått en bra startposition i andra led, medan de mer UCI-poängfattiga Ludwig (Söderquist), Martin (Eriksson) och Fredrik startade längre bak.
Det första som stack ut var att Martin avancerade som galning genom fältet. Från en position runt 30 vid första depåpasseringen till 14 på bara något varv var uppseendeväckande bra och snart hade han gått om Jens som samtidigt tappat någon position. Ludde kämpade på längre bak i fältet medan Fredrik till synes mest stod i kö, ständigt beredd att tränga sig. Efter några varv lossnade det och nu var det Fredrik som avancerade mest. För ett blågult öga såg det ut som att han körde i en fart som bara kunde matchas av de allra främsta. Från en start bland de sista till en slutlig sjunde plats fick oss att tilldöma honom en hypotetisk pallplats; om han startat bland de främsta… Bättre lycka nästa gång och sedan Fredrik lovat att köra SM senare i höst finns ju alla möjligheter till många nyttiga UCI-poäng.
Martin som körde så otroligt bra i loppets inledning mattades något mot slutet. En riktigt ful blåsa i vardera handflata var den främsta orsaken. Vid ett tillfälle på näst sista varvet blev smärtan outhärdlig, och Martin tvingades att släppa styret med en ofrånkomlig krasch som resultat och flera tappade placeringar som följd. Martin blev sjuttonde man. Jens och Ludde som fick kämpa hårt i hettan blev 25:a respektive 34 av 63 startande.http://www.cxmagazine.com/justin-lindine-podiums
I depån underhöll den färske världsmästaren i MTB-eliminering, Paul van der Ploeg, som hade brutit en bit in loppet, oklart varför. Ganska snabbt tog han på sig uppgiften att kommentera loppet och häckla de som häcklas borde. Plojtjafset mellan honom och väldens mest kända cykelcrossare från Nya Zeeland, mustaschprydde Alex Revell, vid en av de sista depåpassagerna var stor underhållning.
Någon timme senare var vi där igen, vid bankettbordet, smäktande tal ekade i salen, skålarna skålades, en sista kraftansträngning med den kinesiska buffén.
Efter käket lyckades Thijs hitta kvällens trevligaste sällskap och slog sig ned. Med sig tog han belägringen av skålar – han var ju ändå en av dagens segare. Försiktigt började vi resa oss för att gå, bara för att dras in i honnörsbords nät. Skål, skål, skå,l bottom up... Oh, nej, ännu en ansluter till den skålande ringen av mer eller mindre berusade människor. Okej, en sista då: Skål,skål, skål och smidigt som en liten indianpatrull, som ett gäng kattdjur på led, lämnade vi lokalen och lyckades ta oss tillbaka utan allt för stora alkoholskador. Thijs då? Ja, han var mindre nöjd med vår reträtt när han dök upp i hotellobbyn någon timme senare, men missnöjsamheten var givetvis spelad och han var lika nöjd som vi med det kinesiska äventyret.
.
